3 mån drygt efter operationen

Ligger i Spränga vid gästbryggan i Utö i en 32 fots segelbåt. Vi mellanlandar här på vår färd mot Dalarö för att hämta lilla segelbåten som Stefan ska ge till Robban. Det är alltså första gången jag seglar. Min opererade höft mår rätt bra, blir lite ansträngd och öm efter mycket belastning typ promenad i snabb takt men det går över fort. Det är värre med höger höft! Usch, det börjar om där tror jag. Och ryggen har blivit felbelastad och så ut i havsbandet och dra i skot och hålla i och spänna och sitta som en märla….jorå nog fan lever man alltid! Jag känner fortfarande de rullande vågorna utanför Nynäs, vi åkte med 6-7 knop på det öppna vattnet med vinden i ryggen och enbart storseglet uppe. Genuan gick sönder, det var orsaken men jag är glad att vi tog ner den, det var jäkligt blåsigt och vår båt tog vågorna jättebra men hon är såklart svår att hålla i kurs i den buckliga sjön. Spännande, jobbigt, läskigt och skönt på samma gång.
Vi glömde ta vatten med oss när vi drog så det passade att åka till Utö där vi känner folk. Min goe kusin kom med en dunk och vi slapp dricka kaffe på Ramlösa med smultronsmak mer idag! Topp!
Sedan hittade Stefan en sömmerska i smådalarö som kan laga seglet i morrn. Sen blir det åka av igen, tvåseglat!
Beräknar vara hemma igen fredag. Vilken vecka!

10 veckor

….har nu gått sedan jag låg ynklig på Sofia. Känns som mer. Jobbat 4 veckor, varav 2 halvtid, det var skönt.
Nu är det lite svårt att hinna träna… Jag har ett gympass jag ska göra var tredje dag, och ett litet styrkepass jag gör hemma alla andra dagar. Fast jag har gett mig själv 1 vilodag i veckan, söndag. Ihop med det lilla hemmapasset antingen går promenad eller cyklar, ambitionen var ca 30 min men nu då jag börjat jobba heltid blir den delen mindre och mindre, på sjukgymnadten Fredriks inrådan.
Han menar att jag inte är återställd. Han har nog helt rätt. Det gör nämligen ont varje gång jag varit still och börjar gå. Oftast i båda benen dessutom, men här pratar jag mest om det opererade, så….
Det går säkert bättre och bättre men det känns som att utvecklingen stannat av sen jag började jobba, sällan har jag den sköna känslan av INGEN VÄRK när jag går. Utan kryckor vill säga. Har jag väl skippat kryckan känner jag inte för att ta med den till jobbet igen. Hemma får den stå till tjänst ibland. Jag är kanske för ovarsam. Eller otålig. Eller nåt annat på o!
Skickade iaf blommor till en fd kollega dom gjorde samma operation förra veckan. De skulla sköra av en muskel från ryggen på honom, sa han. Och 3 mån sjukskrivning. Stackarn. Hoppas det gått bra och bättrar sig något lite varje dag! Over and out!

Dags för skumpa?

Ja det borde vara det, 4 veckor sedan operation idag! Jag har inte ätit ens mina Alvedon sedan 2 dgr tillåme. Men det känns, jag biter ihop för jag tror det mesta är träningsvärk i någon form. Less på värk men ännu mer less på värktabletter! Idag är det första maj, solen skiner och fåglarna kvittrar. Såret kliar som fan. Man borde ut å demonstrera, men jag får inte med mej nån numer. Annat var det förr!! Men det blir kanske en båttur. Det måste jag palla en sån här fin dag!

Sjukgymnastiiiiiiiiiiiik

Måndag 29 april, snart 4 veckor sedan operationen.
Så tiden flyger! Jäkligt bra just nu men dock! Hade tid hos samma sjukis som innan operationen, Fredrik på Rehabtjänst på St Eriksgatan. Han funkar bra så jag fortsätterr hos honom plus att det ligger så nära jobbet. Jag var och hälsa på de få själar som var på plats, det kändes bra, fick kramar av dem! Hos sjukis gick det också bra, han mönstrade noga min gång utan kryckor och sa sedan att läkaren och jag gjort ett bra jobb. Kände och drog lite stillsamt i mig och gav mej några få övningar till att börja med utöver de jag har så ny tid nästa vecka. Men en sak i allt detta slår mig, det som just nu känns HELT OBEARBETAT är alla känslor. Inför sjukdomen, operationen, funktionsnedsättningen. Jag upplever att jag har haft VÄLDIGT mycket jobbiga känslor under hela resan men INGEN har yppat så mycket som ETT ENDA Ord i den riktningen. Jag är då ganska stark, pigg, har familj, vänner &; jobb. Hur ska en äldre (eller inte), mer ensam, med sämre självförtroende klara av denna resa? Där saknas det definitivt stöd för patienter.
Det gör mig ledsen, tänk hur mycket sorg vi skulle kunna hantera bättre eller kanske slippa för att någon utomstående såg och bekräftade oss!!
Hursomhelst…jag är på väg tllbaka till friskhet i vänster höft nu. Höger får vi väl se. Har cyklat 3 ggr och gör nu programmet efter cyklingen. Idag 17 min, lätt motstånd, hög sadel. Har lite ont nu men det är inget konstigt!

Dags att ta bort agrafferna

Ja, idag ska det osakliga plåstret bort, det som påminner om en ecklig binda, ursäkta känslig öron, det blir jätteskönt. Tyvärr känner jag mig värkig och svag idag och med det ur humör. Men så klart det blir skönt, det kliar och håller på. Drömmen är att få ta ett bad idag, gu så skönt det vore. Känna smärtan försvinna. Den borde väl göra det snart ändå eller?
Fick lön idag också! Ingen rolig historia!! Hela sjukperioden i april var avdragen, men f-kassan lär väl dröja. Jaja jag lär inte svälta ihjäl men det räcker med skit som det är, man behöver inte extra kängor när man är sjukskriven kan jag tycka!!
Jag orkade mig iaf till liljeholmen och köpte en vårjacka igår, fin röd sak. Den ska jag ha på mig när jag åker till Sophia idag!
Också gick jag till och från Årstaberg igår, typ 2 km. Funkade bra men jag har ju ont idag. Hade igår med iofs. Ja, man är inte precis den starkaste osten i kylen… Så att säga!!

Andra helgen hemma

Ja, helg och folk å så tänker man ju, eller det gör jag iaf, och lördagen började ju med duktig värk, men jag och min älskling drog till ett av stam – karaokeställena och käka och jag tänkte att jag inte skulle sjunga, högerhanden upptagen av kryckan å allt. Men vadå, hehe, vi satte oss nära scen så jag kunde gå dit utan krycka, problemet löst. Sjöng ett par låtar, lyssnade på kompisar och andra härliga och kände att det var helt enkel skitkul! På söndagen också rätt mycket värk, men ut och titta till båten, och isen hade smält så perfekt lagom eftersom det var sjösättning måndag. Även måndagen var jobbig på morgonen, men senare har det varit ok. Jag äter bara Alvedonen, men dem tar jag hela tiden. Än så länge. Jag blir så skör när jag får ont, gråter och vill bara ligga under täcket! Inge lattjo! Snart dags att ta bort agraffer, 2 dar kvar bara. Å så ta itu med förskringskassepapperen, hundra år sen typ! Tänker att jag ska köra 2 veckor halvtid innan jag börjar helt, för att vänja mig. Jag kan ju då också jobba hemma om det känns tufft. 6 veckor hel och 2 v halv sjukskrivning blir det då!

Synd?

Igår var jag rastlösare än vanligt! Gick först och lämnade en nyckel föreningen lånat dagen innan, till en kvinna som nog var väldigt sjuk. Stackarn. Sedan gick jag till Årstaberg, det är nog ca 1 km. Åkte till Liljeholmen och mötte upp min skönhetsopererade kamrat, med solbrillor och sjal! Ja, helt vansinnigt enligt mitt sätt att se men hon har ett annat sätt att se det såklart. 92000 för att bli vanställd. Sedan vacker. Okej…. Hursomhelst, vi fikade och det var skönt att komma ut bland folk men köttbullsmackan jag nästan tryckte i mig sänkte mig så det blev ingen shopping utan hon körde mig hem. Sov nån timma, sedan kom maken och vi skulle käka ute för att ge mig stimulans tyckte han, raringen. Jag, stursk sa att vi kan knalla till Hjälmaren, bara nyttigt att gå. Det gick bra, svettig i nacken när vi kom fram. Fick en god köttbit där och en Zlatopramen. Hem kände jag att det sved lite, det är nog ca 1 km enkel dit så det skulle innebära runt 3 km igår, dock inte i sträck. Idag är jag inte så stursk, kan jag säga. Det känns bättre nu då jag rört mig lite och tagit mina dubbla Alvedon 665, men det kommer attacker i höft och knä så jag surnar ihop, så det känns skillnad. Jag tror dock att det är bra, muskulatur och även flås måste byggas, försiktigt!
Idag kommer jag ta det lugnare!

Mittinatta

Det här vart en rörig dag! Mådde skit på morgonen, skippade ett piller och blev bättre men hängig å trött och sov 2 tim mitt på dan å så hade Emma messat på fb och ville komma på fika och glad blev jag och började röja lite å då ringde open net och jag tänkte börja klättra efter kablar men fick GE MEJ och återkomma och sen var det en fb-vän som hade lagt in en SD-propaganda grej å jag fråga om han skämta, varpå någon (hans son kanske) började argumentera och förklarade att han var ju bara 17 år men han hade nog varit med om mer invandrar relaterade händelser än mig (så klart vet man mer när man är 17 än 52) och jag var rasist som tycker sd är rasister… Puh! Jag tog mig i kragen och argumenterade vänligt om att kommunen inte alls betalar körkort som det stod i propagandan utan hjälpte till med 5000 om de själva la in 5000 för att göra dem anställningsbara osv osv. Jag avhöll från att upplysa om att det fanns gäng och invandrare redan på 70-talet, då jag var 17. Eller från att berätta att jag bodde i dåtidens getto, vilket säkert inte var lika hårt som nu, men dock. Mina grannar var romer och en del trevliga, barnen jobbiga osv. Sedan kom maken med sin son och vi åt rotmos och kassler – finfin kombo faktiskt och jag kroknade igen. Så nu, mitt i natten sitter jag här klarvaken! Å det gör inte ett skvatt! Haha! Over and out!

2 veckor efter operation

Tjingeling! Idag är det onsdag och mitt titaninplantat fyller två veckor! Det känns en hel del ännu, men idag känns övriga delar av kroppen värre, har ont i huvudet, ryggen och iofs knät i det opererade benet. Jag tror huvudvärken kommer från Tramadolen så den skippar jag nu och tar bara Alvedon 665. Känner mig också matt och less och uttråkad! Måste jobba jobba med min inställning hela tiden och ibland orkar jag bara inte! Var ute 2 ggr igår, ena gången med en krycka enbart. Kan det ha gjort ryggvärken? Den kom dock i natt. Äsch! Går å lägger mig igen! Tjing!