4 månaders ledighet

Ja tänk, det har ju varit en utopi i hela mitt liv! Nu har jag haft det – 4 månader ledigt! Det nästan svindlar när jag säger det – hur hänger detta ihop?

Jag vet ju svaret och det kanske inte är så märkligt men ändå vill jag på nåt sätt beskriva hur knäppt det kan vara, i alla fall om man är jag!

De senaste 2-3 månaderna har jag gått upp tidigt. Delvis för att fotografera soluppgången på Väddö, det är ju dagens chans liksom eftersom jag inte ser nedgången, delvis för att maken går upp, när jag varit hemma i stan och delvis är det så att jag gillar morgonen. Åtminstone då man ser nånting, alltså då det inte är för mörkt! Okej, så jag går upp säg vid 6, sedan pysslar jag med det ena och det andra och vi 11-12 börjar jag fundera på lunch. Precis som vanligt alltså, som en gammal spårhund! Tycker ni det är bedrövligt? Okej, kanske det men inte är det så konstigt väl? Jag har ju gjort det sedan jag var knappt 18 år, förutom på semestern.

Ja så jag har i princip fortsatt med samma rutin fast sysslorna är helt annorlunda såklart. Ibland för få eller för meningslösa, det erkännes men också ibland jättemeningsfulla, så att det är lite upp till mej själv. Jag har lärt mej en hel del tycker jag, via webbinarium som jag fått delta i via facebook och en del organisationer som Röda Korset och Olof Palme-institutet. Det är såå grymt lyxigt att få göra såna saker som man inte kunnat prioritera förut, och dessutom online.

Jag har nog gjort det jag drömt om att göra om jag fick ledigt, förutom att resa såklart, men det hade jag inte gjort ensam så det skulle inte funkat ändå.

På telefon finns ju en såndäringa stressmätare. Jag har tagit den förut och hamnat på ”ganska stressad” fast jag inte tyckt att jag varit det. Nu hamnar jag längs ner på ostressad-skalan. Det talar sitt eget språk! Vi är stressade fast vi inte ens märker det. Usch. Eller så är mätaren dålig. Dumt att dra slutsats på så lite ”evidens” som vår käre epidemiolog säger. På tal om det ja….nu ökar smittan igen. Får nog emigrera till landet ett tag till dårå. Första gången på gym igår. Vad står det i tidningen idag? Undvik gym! jahaja!

Gymkorten borde automatiskt frysas, men det är klart, då tjänas inga pengar. Det är ju bara pengar som är viktigt. Inte lagom med pengar utan pengar i sig. Så mycket som möjligt.

Men trist ändå. Hörde just av sonen att de var risiga och skulle testa sej. Så får man se hur det går med det, vi har inte träffats men kanske bra för dem om de får det när de ändå är risiga, jag vet inte!

Lev väl i den vackra hösten!

Depp-höst?

Jaha, då var vi här då. Oktober. Värsta månaden. Jag har lite höstdepp-tendenser. Tänkte att i år blir det antingen värre eller så blir det ingenting. Här på landet kan man ju njuta av hösten på ett annat sätt. Joråsåatteeeehhhh….men det är så jävla kallt och blött så man får gå på vägarna. Nu finns det inte så himla många vägar så just idag känner jag inte för att upprepa dessa små promenader. Gick ner till sjön i morse, känns som tillräckligt. Försökte plåta soluppgången. Eller asså, jag försökte inte bara, utan gjorde det. Men mycket moln. Förstås.

Men. för att återknyta till rubriken….känner mej låg idag. Får ingen feedback på nånting, jobbansökningar å så. Trist. Eller jo jag fick en återkoppling idag: tack men nej tack. Jaja, inga bra tider nu bla bla…..det börjar landa i mej nu: jag har inget jobb. Ska kanske åka till stan och börja med nåt volontärt så jag inte ruttnar ihop. Jag har ju min bok att pyssla med men jag sitter fast just nu. Har skrivit det jag tänkte liksom. 10,5 sida! Men såklart är den inte klar no way José!!

Det är i alla fall fredag, då kommer maken ut. Blir jobb i helgen, alltså kroppsarbete. Vi ska köra alla grenar o dyl till grensamlingen här i området. Jag har slitit en del med dem i veckan, men det är lite kvar som jag inte pallar. Jag har ont lite överallt idag och höften behöver vila, det känner jag väldans väl faktiskt.

Sitter lite och väntar på besked om LAS-uppgörelsen. Eller den eventuella LAS-uppgörelsen. Ska jag vara rationell och egoistisk kan jag ju ge fan i det, men det är en djupt ideologisk fråga så det kan jag ändå inte. Det handlar om Sveriges framtid. Ska Sverige fortsätta vara ett demokratiskt land eller inte?

Dimmans timmar

Idag var det jäkligt dimmigt här på Väddö. Tempen orkade inte upp till 15 och luftfuktigheten bör ha legat runt 50 procent minst. Helt vindstilla. I skogen var det så tyst att det nästan kändes hotfullt. Tänk er det: helt tyst. inte ett ljud. Inte en fågel, ingen ekorre, inga andra djur, bara mina mjuka skor mot den fuktiga stigen. Häftigt!

Inga kantareller heller, tråkigt nog. Massor, verkligen massor av svamp men bara märkliga jätteprylar och flugsvampar.

Sitter i mörkret nu. Solcellslamporna orkade inte lysa många minuter. Såklart.

Såhär har det sett ut idag!

Klockan börjar bli sent. Har fått dille på La Law SVU som går mellan tolv och två på natten! Har gått upp efter att ha vaknat till, ikväll sitter jag uppe istället så jag får sova ordentligt efteråt. Men nån jävla Trump-Biden-debatt ska jag inte kolla på, huvvaligen. Som att se Åkesson debattera med typ Maud Olofsson.

Annars har dagen varit bra! Haft ett webbinarie, eldat upp en hink med ved men kom inte högre i graderna än 28 sen fick det vila, och så har jag kollat presskonferensen – tycker det är bra att hänga med så man vet vad som händer och skrivit lite på boken och kursen plus att jag gjort mina träningsövningar. Och ett par promenader förstås, i fukten. Ja det regnade också ena gången. Tog en värktablett för höften också, shitt. Det där är inge kul!

På DN stod det att BRÅ kikat på våldtäktsanmälningar och analyserat varför vi och UK Wales har högst statistik i EU. Bra att nån rotar vidare och inte bara accepterar saker. De har jämfört med tyskland. Där är det våldtäkt enbart om våld används. Anmälningen ”filas” också först då en utredning är klar, dvs nedlagda ärenden räknas inte. Då är det ju lätt att begripa. Men fan att bo där. Usch. Varför finns allt detta kvinnovåld? Vad är det för fel på folk? Hur stor procent av fallen är missbruksrelaterat undrar jag? Jag har ju polat med flera missbrukare men aldrig fått stryk. Jäkla tur jag haft, antar jag. Jag lappade till en av dem en gång. Han bara garva åt mej. Tur det för han var stor!

Fridens liljor!

Snart gammal?

Sista augusti idag. Regnet öser ner. Som sig bör kanske, om man satsar på att all sol ska sparas till högtidsdagen den första september. Japp, min födelsedag. 6 veckor för tidigt enligt ”säkra källor”.

Hörde idag att en bekant fått veta att han har 6 mån eller 12 mån att leva. Beroende på om han tar medicin eller ej. AJajajaj, Inga ord – –

men såvitt jag vet har jag mer tid, men om gränsen för gammal går vid sextio så har jag bara timmar kvar som medelålders. Gör den det? Vem bryr sej? Well, säkert många men inte jag iaf.

Så! Vad har jag lärt mej av alla åren då?

Det första som slår mej är att man är samma person hela livet. Man förändras inte, som åtminstone jag trodde när jag var yngre. ”När jag är sextio kommer jag se annorlunda på saker” trodde jag men pyttsan. Inte det minsta. Jag är fortfarande samma Bowie- Dylan- Prince och U2-fan som, innan. Jag kan fortfarande bli fylld av harm när jag hör en mörkblå eller brun politiker snacka skit på TV. Jag vill fortfarande att min partner ska förstå vad jag tänker utan att jag ska berätta. Skillnaden kan vara att jag fattar att han kanske inte gör det. Att jag har ett ansvar. Att jag är den enda som kan ändra mitt liv.

Sen kanske jag inte vill se det alla dagar.

Jag läste att tonåringar idag tror att sex är det som visas på nätet, det hårda, jagade, porren. Faan vad beklämmande. Tjejer tror att de måste ställa upp på vad än killen begär. Killen måste vilja vara hård och brutal och rata vaniljsex. Hur kan det gå så fel, det går ju baklänges. Kan jag göra nåt åt det? Jag skriver i alla fall här: Människor! Känn efter! Känns det inte rätt så är det FEL. Så enkelt ser jag det.

Jäklar vad det regnar hörrni. Lite åska också. Undrars om våra tomater hinner bli röda innan frosten. Blir de röda av regn? Åska? Kanske blixgten kan färga till dem lite? 🙂

Vad jag saknar med ”jobbet”

Ja visst är det skönt att vara ledig såhär på sommaren. Helt suveränt tillåmed.

Men titt som tätt far mina tankar till det faktum att jag inte jobbar längre och jag har vant mej vid tanken men en viss oro härskar ännu.

Jag tror det är ni, kära Coopare, som är oron. Alla ni som jag känt så länge. Och ni som jag lärt känna nyligen också men som jag har snackat med timmar varje dag, eller mailat med för all del.

Vi som kunde säga ett par ord och börja asgarva. Eller fnittra, hahaha, hejdlöst på fel möte! Eller alla ni som alltid varit just ”du” eller ”du” som gör det där eller undrar sånt här. Vart tar alla skratt och självklara kommentarer vägen när ingen använder dem?

Alla ögon som möts då det där men visste skulle hända, händer?

Lite tomt är det.

Livet är inte rättvist och jag kommer bli fett rik!!

Kollade just serien om 22 juli i Norge. Bra serie tycker jag. Sorglig såklart. Men jag inser att den grabben var 9 dagar äldre än en annan pojke. En underbar pojke som drunknade i Brasilien 2006. min kamrats son. Hur kan det bara få vara så? Jo för det finns ingen gud som styr. det finns inget självklart gott och det här med karma – är inte det bara nåt vi hoppas finns för att orka leva?

Hursomhelst, jag går och funderar på vad jag ska hitta på ju. Mest av allt hur jag ska få stålar som räcker tills jag blir pensionsmässig! Så jag har för första gången i mitt liv skickat in korsordssvar, med förhoppningen att vinna 25 trisslotter! Hahaha, låter inte det som en säker vinst?

Och så bettade jag på Bajenvinst idag! SATAN säger jag, vad svårt de har för sig. Det tar liksom emot att inte göra det. Så där torskade jag 50 spänn.

Sen ska jag skriva en bok också! Jajamen! Har börjat en kurs för att bli ”Certifierad författare”! Vad är det undrar ni? Ja det är det jag också undrar så ”off I go” . Det är ju en klar storsäljare på gång, det fattar ni. Ska bara skriva den så……….rullar kosingen in vettni!

Här på Väddö råder lugn och vädret har varit toppen flera dagar. Vovven verkar trivas med att ligga på gräset uppochner med tassarna i vädret! Han är för skön, jättemysig faktiskt. Han är en Amstaff som heter Bosse och tillhör Stefans äldsta sons familj. Ibland när jag är för tråkig så får han värsta lekrycket själv och kastar omkring sitt ben och jagar det själv. Fantastiskt! Och så kan man säga, sådär på nattkröken, att han ska gå å kissa. Så gör han det!! Han är ett bra sällskap, utan tvekan.

Det var allt jag har på hjärtat idag så ha det fint allihop!

Byrån

Solen skiner denna morgon, vovven jag lånat – världens bästa – slappar på altanen, allt borde vara toppen. Jag är låg ändå.

Ont i höften, ont i magen, ingen energi. Varför?

Det känns som att jag är en byrå med massa olika lådor och smarrigt innehåll men bara den tröttsura lådan med gamla håliga strumpor går att öppna. Suck!

Hörde just om en bok av Erik Lewin, tror jag, om miljörörelsen som kommer att bli nästa terror rörelse. Inte omöjligt. Och en intressant fråga uppstod, som säkert många i världen tidigare ställts inför – om t ex en fabrik med skyhöga utsläpp skulle utsättas för, säg en svår explosion – vore det fel då? Poängen vore att medvetandegöra deras höga utsläpp och ställa till elände för ägarna, som då, enligt miljörörelsen, vore ”the bad guys”. Jag tror inte det dröjer särskilt länge tills det händer. Jag började på en bok i ämnet för 25 år sen men kom såklart inte i mål. Då skulle det handla om Plutoniumutsläpp. Halveringstid 2000 år om jag minns rätt. Eller var det Cesium kanske? Skit som skit! Sen hörde jag också häromdan att solkraftverk kan störa ut dels försvarets kommunikationslinjer, och även Wifi etc som vi alla behöver. Det var nytt för mej. Inte bara att kasta upp solceller på taket då kanske! nähäpp!

Nu gick en granne förbi med sin labrador, en bit bort visserligen men vovven rör inte en min. En del hundra skäller som fan, men inte den här raringen. Han är så cool! Jag var lite ledsen för ett tag sen, han kom och buffade och ville leka. Som att han kände. Det är klart han gjorde. Men han är lite slö…..!! Vill gärna gå hem så fort behoven är klara, börjar kika förstulet på mej och saktar ner farten och kollar bakåt. Ekorrar får han jaga bort, vilket han gör med stor emfas, men fåglarna låter han bli.

Det är svärsonens Amstaff jag beskriver. Vi var nära på att börja kolla på en egen hund, men jag tror det här var ett bra alternativ. Det har sina sidor att ha hund. Många bra men också några jobbiga.

Vägen som vände

Ja, vägen vände, som jag stakat ut så lojt för mej.

Några år till och sen äntligen fri, hade jag tänkt. Med längtande blick hoppats att hälsan ska hålla sej god tills jag äntligen jobbat klart.

Fick ett erbjudande från arbetsgivaren. Jag vet ju att det är dåliga tider för firman…..anbudet lär inte bli bättre…..så jag tackade ja efter några justeringar och nu är jag ”äntligen fri”. Och hälsan är god!

Jag sitter i stugan på landet och regnet öser ner. Jag håller på att vänja mej vid att jag inte har någon ”nästa tidpunkt att hålla mej till” – inget möte, inga mail att svara på, ingen person att gå för att hjälpa. Inget sånt. Det går bra för mej att vänja mej, här på landet är det ganska lätt.

Nu kommer åskan också. Jag nästan väntar mej en inbördes åska. Jag är trygg i ett par år så varför fruktar jag det? Varför inte jubla? Så som jag känt när andra berättat om liknande situationer? Så jävla lätt när det handlar om andra, suck! Jag vet att det kommer gå bra men vafan ska jag pyssla med till hösten? När oktobermörkret faller och bara vill trycka ner fejan i myllan, vad ska jag göra då? Det är ju då det fina kommer, jag kan ligga i bingen hela dan om jag så vill! Resonerar jag….livet är plötsligt fullt, verkligen proppfullt, av chanser. Jag är bara så ovan vid att ta dem, hitta dem, hoppa på dem!

Fåglarna står under taket på sitt fågelbord och duckar för det tunga regnet, samtidigt som de får sej lite krubb. Bofinkar mest just nu.

Jag är helt ensam just nu. Maken är i stan för han jobbar. Jag bestämmer precis allting alldeles själv. Middag åt jag vid 15. Vaknade 8.30. Youghurt vid 12. Cyklat för tränings skull en sväng. En promenad. Eldat lite skräp men usch så det rykte!! Planterat rosen vi fick i midsomras. Stickat och lagt färdigt pusslet vi fick av Yvonne. Tänkte poppa popcorn och dricka upp vinet som vi öppnade i förrgår när maken var här, lite senare. Sen slöglo på TV och fästa trådar, det tråkigaste momentet på hela stickningen. I morgon är det fredag. Bästa dagen…fast det spelar ju inte längre nån roll. Men lite ändå eftersom maken blir ledig ett par dagar.

Nästa vecka blir det stan för jag har tid hos hygienist sedan tidigare. Fick fylla på med tandläkartid när jag i förrgår bet sönder en tand. Så typiskt! En seg lakritsbit blev plötsligt vass i munnen, ja ni vet säkert hur det känns!

Jag har lyssnat på Lundells ”vardagar” ett par dar. Känner igen mej i mycket han säger. Särskilt om samhället och politiken. Han liksom jag tycks känna att det inte är hans politik, hans samhälle längre, att de tänker och gör så annorlunda mot vad man själv tänker och eller tycker. Annie Lööf är ju mammaledig nu men det var hon inte när han skrev och han är småkul när han refererar till hennes ”jejejingen”! Väldigt rogivande att lyssna på hans lugna, maskulina röst. Jag får för mej att vi pratar. Haha, då är det säkert illa på nåt sätt! Han berättar om musikbranschen, hur villkoren ändrats. Att en miljon streams på Spotify ger honom 50 tusen spänn. Undrar om det betyder att 100 000 streams ger 5000? Oklart dock om det är per låt men det får vi väl utgå ifrån. Inte så lukrativt känns det som. Sedan kan man undra vad som händer med musiken som är jättegammal och artisten död sedan länge? Mycket frågor dyker upp i skallen på mej….men strunt i det!

Hur som helst – om någon som läser detta har nåt tips på sysselsättning, främst till hösten så hojta till!

Konsten att bli ‘outsourcad’

För 7 år sedan bestämde min arbetsgivare, där jag jobbat i närmare 30 år, sig för att outsourca sin IT-verksamhet.

Inte för att den var så dyr egentligen utan för att ekonomin var dålig och, som jag fattat det, man grep efter halmstrån.

Ett av de större konsultföretaget fick således ta över mej och 12 andra medarbetare. Det var som jag sagt tidigare, efter alla omorganisationer: slavar kan man inte sparka, de måste säljas!

Hursomhelst….övergången var totalt förvirrad och drygt hälften av oss var kvar och jobbade för företaget i fråga medan övriga gjorde annat hos konsulten. 2 av oss slutade inom 5 år p gr a överbelastning/oförmåga att säga ifrån. Vi andra kämpar på. Idag är vi 4 kvar. Det egentliga jobbet, själva programmeringen görs i Indien så vi fick lära känna många nya kollegor och det tycker jag personligen är en ganska kul del av det hela. Det är en annan kultur men de är vänliga själar så det är inte nåt jag besväras av så mycket. Definitivt inte i början då jag var oomstridd expert. Nu 7 år senare är det lite annorlunda tyvärr. Det är dock inte det som är svårast utan det är grundtänket.

Som född på 60-talet har jag lärt mej att vara lojal mot företaget jag jobbar för, och i det ingår att påtala brister och ge det lilla extra för det företaget om jag haft det att ge. Nu dansar alla älvdansen runt den person som bedöms ha makt och den personen, oavsett verklig påverkan, styr projekt och utveckling. Om det blir bra i slutändan eller ej är underordnat, så länge maktpersonen är nöjd.

Det är också en struktur i nya företaget som är liknande. Förstås.

Jag sitter nu som en gammal fastvuxen totempåle att aktiveras när det kör ihop sej. En serviceinrättning, bestämt befriad från idéer eller kraft att ta på allvar.

Låter jag bitter? Kanske är jag på dåligt humör idag men jag ser en stor skillnad mellan mitt nuvarande företag och mitt gamla. Inte Så att det gamla nödvändigtvis är bättre, det har sina olika sidor men jag är uppriktigt less på att bli tagen för given.

Men sluta då, tänker du kanske? Mm har jag också tänkt. Jobben hänger ju i drösar för en så duktig person som jag……om jg inte hade den ålder jag har, 58 bast. Lite ovärdig känsla. Så jo, jag är nog på dåligt humör idag……

Over and out!

Det enda jag vet

allting förändras

det är det enda jag vet

häromdan tänkte jag att allt gick igen allt var statiskt

men så kom en vind och vände min blick

och en gammal visdom sin renässans fick

när du står med fötterna fast i lera och vet att du inte orkar mera

just då kommer det en pust och plötsligt kommer den tillbaka

all din gamla lust

det är då du kavlar upp ärmarna ger ifrån dej ett bekräftande skratt

och tänker att du ska aldrig tänka så igen

för du vet att inget är som det verkar inget sitter fast

allting förändras det är det enda jag vet