Apri – en nyckfull månad

…inte för att mars eller november var så mycket mindre nyckfull, om man ser till honom och till mej, utom möjligen att jag var ståndaktig ett tag i mars faktiskt nobbade jag honom ett par ggr men det var väl därför hans glöd plötsligt blev till eld och jag tappade hakan och drogs in igen, som en fjäril till sin blomma, som en kvinna till sin man och det var så ljuvligt och efterlängtad men nu……..

Hmm bakfull eller framfull dock inte mitt i prick längre sitter jag nu här.

Kom in från en pinande vind, som bar med sej ljuvliga supportervisor från söderstadion och bekräftade min ensamhet, istället för att skänka glädje som förr, ser att ingen ringt eller mejlat, ingen saknat mej, jag har tillåmed slutat oroa mej för att nån skulle göra det. En känsla jag burit länge eftersom jag är förälder men nu är jag ensam för första gången och jag är vilsen och jag är förvånad eller förlägen eller förgäves känner jag mej som de svarta dagarna.