Love, peace and rock'n roll

Livet är en fest?

å du kom med din kepa å kommenterade min repa

sa jag sjungit texten fel men såg du tyckte jag gjorde det väl

å din dialekt gick inte att passera så vi två fick gemensamt spatsera

å vilken härlig feeling som riktig jävla healing

men så tog du fram det där och jag vägrade bli kär

men tack ändå min författare min käre lille tattare

kanske rätar du till det då finns jag och morrisey kvar

å lappen jag skrev varför gjorde jag det

jag vet ju att flyende fiskar inte pallar de bara går å lallar

men skam den som ger sej

i natten

om sommaren

i doften

minns du den ronnie

minns du den?

diamond

kliver in i mitt hem min själ mitt rum

tar min luft mitt liv och ber om ursäkt sen

skin på vackre diamant

säg att du aldrig skulle göra så min vän

flyg din väg inatt

medan sommaren är här

flyg fort och återvänd först

när du vet vad och vem du är

för ingen finns här

som kommer dej trösta

ingen som på nån annan än sej själv

ämnar rösta

Skin på vackre diamant

förbli ung som nu

det är försent för mej

det är din tur nu

Ingen soul ingen blues

Vad ska du ha min kärlek till

du slänger bort den hela tiden

å jag är för varm för det här

det finns ingen soul ingen blues som rör vid dej

du har en sten i ditt hjärta

en fisk som simmat vilse

ingen soul ingen blues min vän

men jag önskar att jag

att jag kunde

få dej se det jag ser när jag ser

dej

då skulle min soul min blues röra dej

vad ska du ha min värme till

du kyler ner den hela tiden

och jag är för kall för att trivas

det finns ingen blues ingen soul som rör vid dej

jag vill till varmare städer

jag vill till vackrare väder

en blick som värmer

ett hjärta som inte är tungt

nånstans jag kan ta det lugnt

njuta av min soul njuta av min blues

å lira rock’n roll för att ha det kul

inte för att du är så jävla ful

ingen soul ingen blues berör dej

pege

Jag tror att du sparat

orden jag skrev på en använd servett

innan jag lämnade dej

sommarn som var

men du skulle aldrig säga vad du sparat den till

du går lika ensam som du kom

och hon du kurtiserat

står snopen och glor

hon har ännu inte fattat

att du på ingenting tror

att du aldrig skulle säga vad du egentligen vill

du syns på krogen

mest varenda kväll

så har det varit i flera år nu

alla tycker du är bra för du gnäller sällan

och gör vad du måste

och i ditt fina hus står tiden alltid lika still

jag har sparat din smak i ett av hjärtats vrår

valda delar du förstår

och jag ser med vemod hur du förfaller

och bekräftar det du alltid vetat

när man är så feg som du

spelar det ingen roll vad du egentligen vill

Ode till en gammal kärlek

Nog fanns en och annan brant

att forcera och visst var det sant

att de fyrtio milen finns

men det är inget av det som jag –

nu åter allena minns

Det är varm pulserande ingefärshud

mjuka ögon i klarblå safirskrud

åtrå som slog undan mina ben och

skratt i mungipan fast timmen var sen

och din försynta distans som fick mej

att försöka gå på lina

strö kärlekspärlor med försiktighet

då de är som mest fina

ursäkta ett utbrott från mina inre trakter

min kärlek är en av mitt livs goda makter

i denna stund får du den

just här och nu Du

är den din

Låt mej va

Jag är less på era blå ögon som ler så sött

stirra på min häck när jag vänt mej om

era hjärtan tycks ha dött

en sista gång er drömtjej kom

så låt mej vara sluta locka och luras

jag är skyddslös bara månniska sluta snärja mej

har ett hjärta som brinner

i denna plasttillvaro tycks jag inte kunna värja mej

era vackra manar i en prydlig svans

eller röda mössor som för att förneka det uppenbara

nästa gång ni ler har jag förbjudit mej att svara

min kärlek ska jag bära djupt

bland mina minnen spara

ni förstör ni förgör ni trampar på den bara

och jag är så less på era fula trynen

era våta kyssar era glada viskningar för att få

för att nå det ni absolut inte borde ha

och jag vet nu vad jag inte ska

det är att möte era blickar

leka med er när ni söker kickar

låt mej bara vara

jag tänker aldrig mer svara

ni är så fula inuti

ler mot min längtan men väser bakom min rygg

bedrar och krossar gör mej skygg

ni gör mej illa med era slutna salar

jag vill inte åka i era berg och dalar

jag vill ha verklighet i känsla kärlek och hopp

ni har ingen rätt att utnyttja min kropp

för att känna er stora en fjuttig sekund

kärlek är större än en liten stund

Hey YOU

Ställ biran ifrån dej innan du säger mitt namn

som en het potatis i din hand

jag vill ha fokus då mitt försvar sätts i brand

ja e kanske inte stoltast av dem alla

å jag går inte först

min tendens att falla beror på

att min kärlek är störst

och jag vill veta vill ha garantier

att du aldrig ska vika hädan

att du aldrig är som förlorad tills du får mej

och går sedan

nä jag e kanske inte svårflörtad och tvär

kanske inte den ni tävlar om

men jag är bäst för dej jag svär

och jag vill inte ha dom

så ställ biran ifrån dej

innan du viskar mitt namn

som en glittrande pärla i din famn

jag vill ha osbservant koncentration va inte så jävla feg

när nu min rädsla piper iväg

liv

Kom värme skölj mej

kom lycka följ mej

längs min sköra väg

kom kärlek gör mej

kärlek förför mej

hjälp mej ta nästa steg

han må vara futtig

han helt förtappad

jag vill va varm och sann

och bara du är den

vars väg rätt leda kan

kom ilning böj mej

kom kittling höj mej

ett snäpp över det här

kom längtan gör mej

kärllek förför mej

i sanning är jag kär

de må vara kalla

förstörda alla

man jag är ännu kvar

och bara du är den

som ger ett ärligt svar

Lurad

Hur kan en tagg kännas len

hur kan man andas i en kista

hur kan sjukdom tyckas ren

allt man får ska man mista

sa den bittra kvinnan rakt ut i luften en söndag i maj

möjligen riktat till de två humlorna som ideligen störde hennes tankar

de var gunås av den art att de föga lyssnade till sådant nys

de letade efter sitt bo strax ovan hennes fönster

men som hon öppnade för att släppa dem ut

kom en månstråle in i hennes öga och banorna bröts

hon for iväg

med månstrålen till en annan tid

…inte för att mars eller november var så mycket mindre nyckfull, om man ser till honom och till mej, utom möjligen att jag var ståndaktig ett tag i mars faktiskt nobbade jag honom ett par ggr men det var väl därför hans glöd plötsligt blev till eld och jag tappade hakan och drogs in igen, som en fjäril till sin blomma, som en kvinna till sin man och det var så ljuvligt och efterlängtad men nu……..

Hmm bakfull eller framfull dock inte mitt i prick längre sitter jag nu här.

Kom in från en pinande vind, som bar med sej ljuvliga supportervisor från söderstadion och bekräftade min ensamhet, istället för att skänka glädje som förr, ser att ingen ringt eller mejlat, ingen saknat mej, jag har tillåmed slutat oroa mej för att nån skulle göra det. En känsla jag burit länge eftersom jag är förälder men nu är jag ensam för första gången och jag är vilsen och jag är förvånad eller förlägen eller förgäves känner jag mej som de svarta dagarna.