Ann-Sofie

Jag degrederar och ger efter för knipet i mitt hjärta

tårar bränner och jag ser mej desperat omkring

öppnar min mun för att skrika

men stänger den igen

kanske inte skamsen men betryckt

det var ett tag sen jag var här sist

kanske förryckt

men jag tycker mej minnas att nån fanns att skrika på

vad är det som hänt

vad är det som inte finns men fanns då

ingenstans och ingen finns

som tar emot mej med famnen öppen

utan några frågor utan något tjafs

vart tog ni vägen hur gick det här till

ska jag sitta här i drivan och frysa ihjäl

med munnen slarvigt stängd och tårar som fryser

ska jag det är det min lott

nånting i guds hage har åt pipan gått

jag har sprungit i ett ekorrhjul i flera år

men inte tycks jag kommit nån vart

jag får väl förlåta att denna tanke är svart

men ta mej härifrån och ge mej en ärlig kram

låt mej gråta barnatårar igen

för jag har förlorat en vän

en rakryggad kvinna utan pardon

en riktig tiger utan hopp och tro

envis som synden

stolt som en örn

jag behöver en famn som tar emot min krökta rygg

tar emot mej och gör mej trygg

jag är inte hon vill heller inte vara det

men jag fryser ihjäl jag me inom kort

så kom och för mej bort

Hörnet i min soffa

 

I soffhörnet en måndag

det kan låta simpelt och banalt

men här har stora under skett

jag har fått dej att häpna

att älska förbi allt vett

jag har rest med gudar och sett nästan alla svar

du har kommit och gått

jag har stannat kvar

i detta soffhörn ganska länge

men min väntan är klar

 

jag reser allena

jag har kämpat mej fri

den här hörnan var fattig och trist

nu ska den exotisk bli

jag ska göra storverk med mitt hjärta

allting börjar här

jag ska se stjärnor och himmelskt ljus

och låta kärlek

smycka mitt hus

alstra värme ur min egen själ

ge den till mej

som behöver den så väl

min väntan är slut

det får vara nog

det var i detta hörn som min väntan dog

 

se på hörnet ta en bild

det var här jag fann min väg

en symbol för min förmåga att styra mina steg

med huvet uppe vid månen

och hjärtat varmt som sol

ligger jag i mitt soffhörn

kärleken är min pistol

och klarsyn visar att du ej målet är

kärlek känns inte så

du var blott en chimär

 

så se på hörnet

ja ta ett kort

men jag är less på dej

så låt det gå fort!

Låt mej va

Jag är less på era blå ögon som ler så sött

stirra på min häck när jag vänt mej om

era hjärtan tycks ha dött

en sista gång er drömtjej kom

 

så låt mej vara sluta locka och luras

jag är skyddslös bara månniska sluta snärja mej

har ett hjärta som brinner

i denna plasttillvaro tycks jag inte kunna värja mej

 

era vackra manar i en prydlig svans

eller röda mössor som för att förneka det uppenbara

nästa gång ni ler har jag förbjudit mej att svara

min kärlek ska jag bära djupt

bland mina minnen spara

ni förstör ni förgör ni trampar på den bara

 

och jag är så less på era fula trynen

era våta kyssar era glada viskningar för att få

för att nå det ni absolut inte borde ha

och jag vet nu vad jag inte ska

 

det är att möte era blickar

leka med er när ni söker kickar

låt mej bara vara

jag tänker aldrig mer svara

ni är så fula inuti

ler mot min längtan men väser bakom min rygg

bedrar och krossar gör mej skygg

 

ni gör mej illa med era slutna salar

jag vill inte åka i era berg och dalar

jag vill ha verklighet i känsla kärlek och hopp

ni har ingen rätt att utnyttja min kropp

för att känna er stora en fjuttig sekund

kärlek är större än en liten stund