Vad jag saknar med ”jobbet”

Ja visst är det skönt att vara ledig såhär på sommaren. Helt suveränt tillåmed.

Men titt som tätt far mina tankar till det faktum att jag inte jobbar längre och jag har vant mej vid tanken men en viss oro härskar ännu.

Jag tror det är ni, kära Coopare, som är oron. Alla ni som jag känt så länge. Och ni som jag lärt känna nyligen också men som jag har snackat med timmar varje dag, eller mailat med för all del.

Vi som kunde säga ett par ord och börja asgarva. Eller fnittra, hahaha, hejdlöst på fel möte! Eller alla ni som alltid varit just ”du” eller ”du” som gör det där eller undrar sånt här. Vart tar alla skratt och självklara kommentarer vägen när ingen använder dem?

Alla ögon som möts då det där men visste skulle hända, händer?

Lite tomt är det.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s