Vägen som vände

Ja, vägen vände, som jag stakat ut så lojt för mej.

Några år till och sen äntligen fri, hade jag tänkt. Med längtande blick hoppats att hälsan ska hålla sej god tills jag äntligen jobbat klart.

Fick ett erbjudande från arbetsgivaren. Jag vet ju att det är dåliga tider för firman…..anbudet lär inte bli bättre…..så jag tackade ja efter några justeringar och nu är jag ”äntligen fri”. Och hälsan är god!

Jag sitter i stugan på landet och regnet öser ner. Jag håller på att vänja mej vid att jag inte har någon ”nästa tidpunkt att hålla mej till” – inget möte, inga mail att svara på, ingen person att gå för att hjälpa. Inget sånt. Det går bra för mej att vänja mej, här på landet är det ganska lätt.

Nu kommer åskan också. Jag nästan väntar mej en inbördes åska. Jag är trygg i ett par år så varför fruktar jag det? Varför inte jubla? Så som jag känt när andra berättat om liknande situationer? Så jävla lätt när det handlar om andra, suck! Jag vet att det kommer gå bra men vafan ska jag pyssla med till hösten? När oktobermörkret faller och bara vill trycka ner fejan i myllan, vad ska jag göra då? Det är ju då det fina kommer, jag kan ligga i bingen hela dan om jag så vill! Resonerar jag….livet är plötsligt fullt, verkligen proppfullt, av chanser. Jag är bara så ovan vid att ta dem, hitta dem, hoppa på dem!

Fåglarna står under taket på sitt fågelbord och duckar för det tunga regnet, samtidigt som de får sej lite krubb. Bofinkar mest just nu.

Jag är helt ensam just nu. Maken är i stan för han jobbar. Jag bestämmer precis allting alldeles själv. Middag åt jag vid 15. Vaknade 8.30. Youghurt vid 12. Cyklat för tränings skull en sväng. En promenad. Eldat lite skräp men usch så det rykte!! Planterat rosen vi fick i midsomras. Stickat och lagt färdigt pusslet vi fick av Yvonne. Tänkte poppa popcorn och dricka upp vinet som vi öppnade i förrgår när maken var här, lite senare. Sen slöglo på TV och fästa trådar, det tråkigaste momentet på hela stickningen. I morgon är det fredag. Bästa dagen…fast det spelar ju inte längre nån roll. Men lite ändå eftersom maken blir ledig ett par dagar.

Nästa vecka blir det stan för jag har tid hos hygienist sedan tidigare. Fick fylla på med tandläkartid när jag i förrgår bet sönder en tand. Så typiskt! En seg lakritsbit blev plötsligt vass i munnen, ja ni vet säkert hur det känns!

Jag har lyssnat på Lundells ”vardagar” ett par dar. Känner igen mej i mycket han säger. Särskilt om samhället och politiken. Han liksom jag tycks känna att det inte är hans politik, hans samhälle längre, att de tänker och gör så annorlunda mot vad man själv tänker och eller tycker. Annie Lööf är ju mammaledig nu men det var hon inte när han skrev och han är småkul när han refererar till hennes ”jejejingen”! Väldigt rogivande att lyssna på hans lugna, maskulina röst. Jag får för mej att vi pratar. Haha, då är det säkert illa på nåt sätt! Han berättar om musikbranschen, hur villkoren ändrats. Att en miljon streams på Spotify ger honom 50 tusen spänn. Undrar om det betyder att 100 000 streams ger 5000? Oklart dock om det är per låt men det får vi väl utgå ifrån. Inte så lukrativt känns det som. Sedan kan man undra vad som händer med musiken som är jättegammal och artisten död sedan länge? Mycket frågor dyker upp i skallen på mej….men strunt i det!

Hur som helst – om någon som läser detta har nåt tips på sysselsättning, främst till hösten så hojta till!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s