Konsten att bli ‘outsourcad’

För 7 år sedan bestämde min arbetsgivare, där jag jobbat i närmare 30 år, sig för att outsourca sin IT-verksamhet.

Inte för att den var så dyr egentligen utan för att ekonomin var dålig och, som jag fattat det, man grep efter halmstrån.

Ett av de större konsultföretaget fick således ta över mej och 12 andra medarbetare. Det var som jag sagt tidigare, efter alla omorganisationer: slavar kan man inte sparka, de måste säljas!

Hursomhelst….övergången var totalt förvirrad och drygt hälften av oss var kvar och jobbade för företaget i fråga medan övriga gjorde annat hos konsulten. 2 av oss slutade inom 5 år p gr a överbelastning/oförmåga att säga ifrån. Vi andra kämpar på. Idag är vi 4 kvar. Det egentliga jobbet, själva programmeringen görs i Indien så vi fick lära känna många nya kollegor och det tycker jag personligen är en ganska kul del av det hela. Det är en annan kultur men de är vänliga själar så det är inte nåt jag besväras av så mycket. Definitivt inte i början då jag var oomstridd expert. Nu 7 år senare är det lite annorlunda tyvärr. Det är dock inte det som är svårast utan det är grundtänket.

Som född på 60-talet har jag lärt mej att vara lojal mot företaget jag jobbar för, och i det ingår att påtala brister och ge det lilla extra för det företaget om jag haft det att ge. Nu dansar alla älvdansen runt den person som bedöms ha makt och den personen, oavsett verklig påverkan, styr projekt och utveckling. Om det blir bra i slutändan eller ej är underordnat, så länge maktpersonen är nöjd.

Det är också en struktur i nya företaget som är liknande. Förstås.

Jag sitter nu som en gammal fastvuxen totempåle att aktiveras när det kör ihop sej. En serviceinrättning, bestämt befriad från idéer eller kraft att ta på allvar.

Låter jag bitter? Kanske är jag på dåligt humör idag men jag ser en stor skillnad mellan mitt nuvarande företag och mitt gamla. Inte Så att det gamla nödvändigtvis är bättre, det har sina olika sidor men jag är uppriktigt less på att bli tagen för given.

Men sluta då, tänker du kanske? Mm har jag också tänkt. Jobben hänger ju i drösar för en så duktig person som jag……om jg inte hade den ålder jag har, 58 bast. Lite ovärdig känsla. Så jo, jag är nog på dåligt humör idag……

Over and out!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s