Tankar igen

Många
Bland annat jag
Undrar var mina ord försvunnit
Min blödande poesi
Jag säger
Nån snodde ljuset
Jag lärde mig att leva
Med det
Jag lever i
Lärde mig köpa
Eller låta passera
Ett halvdannt svar
För kärleken
Eller vad det nu var
Lärde mig säga okej
Fast jag menade nej
Det var så alla gjorde
Vem är jag
Att utmärka mej
Sen spricker alltihop
Såklart det gör
När livet börjar bli vant
Och åter är min stora fråga vad jag lever för
Om jag gör som alla andra
Behövs inte just jag
Jag kunde sluta här och nu
Några skulle sakna mig
För att jag inte gav och gav
Nåt mer
Och tråden verkar flyga i vinden
Bort precis som tåren på kinden
Så vilsen
Trodde jag hade hittat hem
Men har man ingen riktning
Går man väl fel
Jag har alltid gått på känn
Vunnit och förlorat
Vän efter vän
Fattig och rik
På samma gång
Nöjer mig ofta
Med en vacker sång
Men inte ikväll
Något jagar något manar
Jag är stark och full av energi
Minns mitt gamla vapen
Min bitska poesi
Sen minns jag att den
Fick mig inte heller
Att gladare bli
Så jag söker upp en sång
Som kan göra mig säll
Som kan skänka värmen som behövs
För att göra mig snäll

Igen

2 kommentarer

  1. Känner så igen mig! När man för tillfället tappar sin galna fantasi, sin frustande livsglädje för att man inte riktigt passar in i den miljön som man just då befinner sig i! Just nu ger jag blanka hmmm i att anpassa och vara till lags…

    Fortsätt vara du!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s