Sjukgymnastiiiiiiiiiiiik

Måndag 29 april, snart 4 veckor sedan operationen.
Så tiden flyger! Jäkligt bra just nu men dock! Hade tid hos samma sjukis som innan operationen, Fredrik på Rehabtjänst på St Eriksgatan. Han funkar bra så jag fortsätterr hos honom plus att det ligger så nära jobbet. Jag var och hälsa på de få själar som var på plats, det kändes bra, fick kramar av dem! Hos sjukis gick det också bra, han mönstrade noga min gång utan kryckor och sa sedan att läkaren och jag gjort ett bra jobb. Kände och drog lite stillsamt i mig och gav mej några få övningar till att börja med utöver de jag har så ny tid nästa vecka. Men en sak i allt detta slår mig, det som just nu känns HELT OBEARBETAT är alla känslor. Inför sjukdomen, operationen, funktionsnedsättningen. Jag upplever att jag har haft VÄLDIGT mycket jobbiga känslor under hela resan men INGEN har yppat så mycket som ETT ENDA Ord i den riktningen. Jag är då ganska stark, pigg, har familj, vänner &; jobb. Hur ska en äldre (eller inte), mer ensam, med sämre självförtroende klara av denna resa? Där saknas det definitivt stöd för patienter.
Det gör mig ledsen, tänk hur mycket sorg vi skulle kunna hantera bättre eller kanske slippa för att någon utomstående såg och bekräftade oss!!
Hursomhelst…jag är på väg tllbaka till friskhet i vänster höft nu. Höger får vi väl se. Har cyklat 3 ggr och gör nu programmet efter cyklingen. Idag 17 min, lätt motstånd, hög sadel. Har lite ont nu men det är inget konstigt!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s