Artosblues

Det var en dag på hösten
då jag nonchalerat problemet tillräckligt vad jag kan förstå
jag var på spinning precis som vanligt
och efter passet kunde jag inte gå
det var så min resa började där
jag kunde inte längre ha det såhär
så till sjukgymnast och doktor jag gav mig iväg
inflammation var diagnosen och sämre och sämre blev mina steg
doktorn nummer två slängde ur sig sin diagnos:
ämen du har helt enkelt fått artros
med hjärta i handen och gråt i min hals
sa jag till mig själv att det har jag inte alls
osteopat och sjukgymnast igen som ville hålla med mig sa att
artros borde gjort dej stelare så jag håller med dig
dock så gick mer tid och inget bättre blev
ny resa med ny doktor och jag accepterade slutligen min diagnos
helvetes jävla skit jag har fått artros!
det får man väl inte om man tränat hela livet?
det får man väl inte om man inte har nån släkt med samma sak?
och hur ska jag orka leva såhär resten av livet?
fakta var en käftsmäll hur mycket jag än grät
åt helsike var tiden men smärtan den var rät
nya försök hos sjukgymnast och nya försök med medicin
gav ingen framgång med någon som helst doktrin
så nu sitter jag här med reservdel i cox sinistra
och väntar på att få bli hel igen
väntar på att lämna det där bakom mig och bli hel igen
om det går om det går
det här är min artrosblues!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s