stunder av iver?

Jag fattar pennan för att skriva de där orden

Som förändrar allt

Som gör att vi begriper alltihop och ser hur lätt det vore

Men orden liksom glider ifrån mej

Jag snappar efter luft för att fånga dem

Men jag låter handen falla

Är det så för alla?

Stunder kommer som gör oss så stora så visa

Vi öppnar munnen för att tala

Ut kommer inte riktigt det vi tänkte

Det vi kände utan vi

Låter glöden falna

Och pennan min får svalna

Håller vi på att bli galna?

Det kommer en tanke då och då

Som vi vill att alla människor ska förstå

Som liksom hamnar mitt i prick som bara gör mål

Och just som vi ska komma ut i ett euforiskt vrål

Inser man att någon i närheten inte tål

Så man biter ihop och räcker upp sin hand

Och ingen ser eller märker ens glöd

Är det därför den oftast är död

För att vi behöver mera stöd?

Att lufta tankar som är våra egna

Och vi mest säger sånt vi läst eller hört

Är det inte då nånting som blir förstört?

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s