Artroskopi

Ingen frukost denna morgon, ett glas mangojuice och en desinficerande dusch.
Håret som stålull jaja spelar roll….så åker vi då till Sophiahemmet.
De första snöflingorna kom på Valhallavägen, Stefan som är världens bästa chaufför trixade över oss till andra sidan och där såg vi en skylt:
INFART SOPHIAHEMMET. Sen gick allt rasande fort tills jag låg på en brits med horn på knät, riktigt roligt såg det ut.
Bedövningsvätskan som skapat bubblor i knät som såg rent ut sagt för tääskiga ut!
Sen fick jag kolla på TV. I rummet brevid var det drag, de garvade och snackade om golf tror jag och lite annat kul.
De sa att de opererade där??
Sen kom undersköterskan, efter kanske 20-30 min och sa "Maj-Britt då var det dags att flytta in".
Då var det nästa brits, lite hög men benen funkade trots bedövningen och snart insåg jag att jag skulle slippa frysa om benet, de packade in det
i papper och la en grön duk för vilket lugnade mej. Jobbigt att se utifrån vad som sker och att ev få ögonkontakt med läkaren el sköterskan när man kanske
inte känner sig helt stabil.
Först skulle ledvätskan ut och ersättas av koksalt, det kände jag ingenting av.
Så kom läkaren, med inspritade händer och översköterskan visade mej instrumentet, en liten krok med lampa såvitt jag kunde se.
Jag vände bort huvudet från TV-skärmen ett tag, lite känslig som jag är.
Sen vände jag tilbaka huvudet och såg ett vitt landskap med gångar och delvis raka mjuka delar och dels lite fransiga.
Doktorn förklarade vad det var, jag minns det tyvärr inte men det var iaf helt ok, tills han sa, där har vi det, det måste vi ta bort,
Det var då bitar av min menisk som låt instabilar mellan två andra….hmm … grejer och kniven kom fram.
Det var jysst att se fast jag inget kände, men snart gjorde min fantasi sig påmind och jag vände huvudet bort igen.
Nästa gång jag kikade var det ett annat verktyg, ungefär en tång och jag tittade bort igen.
Sen ville de att jag skulle slappna av så mycket jag kunde för de skulle bända benet utåt och jag kämpade emot mina reflexer
att ta kontrollen över mitt ben….det gick bra och de kunde komma åt delarna som låg inträngda längre in under mjukdelarna.
Så åkte slamsorna eller vad man ska kalla dem ut med koksalt i ett plaströr och det var ju bra sa jag.
Lite bända och skrapa till, sen äntligen sa de att det var klart, att jag varit duktig  Ler och jag kände mej duktig, som ett barn som fått beröm av en lärare ungefär.
Det hela tog kanske 20 minuter.
Så fick jag kaffe, juice och en macka.
Läkaren kom ut och pratade om hur jag ska bete mej nu efteråt.
Jag är så glad att det är över. Så glad att jag ska kunna gå och springa och bete mej som vanligt snart.
Tack faktiskt, svenska sjukvården, ni är duktiga, rara och effektiva.
Dag 1 efter operationen: jätteont.Ledsen  Dag 2: oj, nästan som vanligtFörvånad! Dag 3: stel men inte så ont.Blinkar, Dag 4: ojdå, skulle hållt mej lugnare igår…….ajFörvirrad!

2 kommentarer

  1. Hej Maja! Aaaaj oj men vad bra att det är gjort nu äntligen. Önskar dig god bättring och att du inte har allför ont. Kramis Karin

  2. Ingen tjej så tuff som dig backar för en sådan grejmen i morse när jag gick tänkte jag av blicken jag fickatt jag skulle stanna kvar och bara vara hemma hos dig.För du låg och hade ont och det kändes jäkligt tomtatt inte kunna hjälpa dig min älsklingstjej……

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s