I fredags kväll
Det var jag Steffe och Fårdan som gick mot vårt tåg
Mötte Enrique med kepan och for iväg vind för våg
Mot haket för att sjunga med Kia och dricka en skål
Att ha lite skoj och inget annat var vårt mål
I en typisk förortsmiljö a la miljonprogram
Och så fort en stol blev ledig fick vi sällskap av en madam
Som ville ha steffe i sitt knä
Hon ruttna lite på mej för jag satt brevé
Men fick snart sjunga sin ledin-låt med styrka
Strax efter han som skulle bli min go-go pojke som musiken dyrka
Om den kom från sjuttiotalet fast till Dylan han rappa
Så jag nästan hakan min tappa
Med magen i vädret och tröjan på glänt
Händerna i luften i ärlig lycka han måste ha känt
Och sen kom värmlänningen in som erkänd dansbandsproffs
Och steffe som hade klippt av sin tofs
Sa han var inte så bra som han sa han skulle va
Fårdan garvade åt Pinglan som ville dansa vad än hon sa
Enrique sjöng från fotknölarna till taket
Han ville få fart på hela haket
Och dansbandskungen från vargarnas land
Sa han ville ha Lill Lindfors hand
Och Fårdan sänkte Pinglan mot golvet i balans
Det var en lustelig dans och Fårdan hade inte en chans
Nu fick han föra sin pingla över golvet
Till jazz, ballad och pop
Pinglan hade inget stopp
Det var en kväll som andra ingen särskild hets
Men allting sattes på nåt sätt på sin spets
En av varje stereotyp fanns där representerad
Så säg inget negativt om miljonprogram säg inget snett om hur den är placerad
Inget finns där som inte finns här bara en sak
Möjlighet att visa sej ohämmat fri och tveklöst rak
Det var Steffe Fårdan Enrique och jag
Som åkte pendeltåg en dag!!
Träffade chaffisen som bott där hela livetmed älskling och dotter och helt klart givetatt betongen påverkat hans livhan hade bara haft en givMåndag till fredag jobba och slitamen ändå till slut handla på kritaTristessen och allt det gråfick honom endast tll krogen gå och åter supaför det kan man inte pruta