Steffe Fårdan Enrique och jag

I fredags kväll

Det var jag Steffe och Fårdan som gick mot vårt tåg

Mötte Enrique med kepan och for iväg vind för våg

Mot haket för att sjunga med Kia och dricka en skål

Att ha lite skoj och inget annat var vårt mål

I en typisk förortsmiljö a la miljonprogram

Och så fort en stol blev ledig fick vi sällskap av en madam

Som ville ha steffe i sitt knä

Hon ruttna lite på mej för jag satt brevé

Men fick snart sjunga sin ledin-låt med styrka

Strax efter han som skulle bli min go-go pojke som musiken dyrka

Om den kom från sjuttiotalet fast till Dylan han rappa

Så jag nästan hakan min tappa

Med magen i vädret och tröjan på glänt

Händerna i luften i ärlig lycka han måste ha känt

Och sen kom värmlänningen in som erkänd dansbandsproffs

Och steffe som hade klippt av sin tofs

Sa han var inte så bra som han sa han skulle va

Fårdan garvade åt Pinglan som ville dansa vad än hon sa

Enrique sjöng från fotknölarna till taket

Han ville få fart på hela haket

Och dansbandskungen från vargarnas land

Sa han ville ha Lill Lindfors hand

Och Fårdan sänkte Pinglan mot golvet i balans

Det var en lustelig dans och Fårdan hade inte en chans

Nu fick han föra sin pingla över golvet

Till jazz,  ballad och pop

Pinglan hade inget stopp

Det var en kväll som andra ingen särskild hets

Men allting sattes på nåt sätt på sin spets

En av varje stereotyp fanns där representerad

Så säg inget negativt om miljonprogram säg inget snett om hur den är placerad

Inget finns där som inte finns här bara en sak

Möjlighet att visa sej ohämmat fri och tveklöst rak

Det var Steffe Fårdan Enrique och jag

Som åkte pendeltåg en dag!!