Årstafältet

Idag är det årstafältets dag! De har en hemsida man kan besöka om man vill, men de verkar för att bevara Årstafältet som en lunga för oss som bor i krokarna.
Jag har vandrat över det fältet oerhört många gånger. När jag var tolv år flyttade vi från årsta till östberga, men jag gick kvar i årstagårdens skola hela skolåret, så varje dag gick jag till och från skolan över fältet. Då fanns bara en väg, den gick rakt över fältet, och man fick springa över stora vägen och in genom ett hål i staketet på årstasidan. Jag hade en sten i min ficka som jag skulle försvara mej med om någon överföll mej, en liten tjej som jag var, men det tyckte säkert inte jag.
Om de skulle bygga bostäder och shoppingcenter där skulle en del av spåren i min erfarenhetsbank (är det en del av det man kallar själ?) försvinna. Det känns inte kul.
Plus att det är mysigt att knalla där även nu som vuxen. Fina små kolonilotter, dammen som funkar som ett reningsverk och alla bänkar och umgängesmöjligheter för oss som gillar att vara ute då vädret inbjuder. En del av det tycker jag absolut måste finnas här. Kanske inte allt. Kanske kan det byggas lite bostäder på ett bra sätt som bevarar stora delar av lung-funktionen hos gärdet – då jag lärde känna årstafältet hette det inte fältet utan årsta gärde.
Man sa att det fanns en liga på andra sidan gärdet – det var östbergaligan och de var jättefarliga. Sen skulle jag flytta dit!! Snacka om livrädd.
Jag erfor att man sa likadant där, att det fanns en liga i årsta som hette årstaligan och gjorde allt det där man sagt i årsta att man gjorde i östberga.
Det är lätt att skrämma små barn. Men det är också en viktig del av att växa upp, se sina skräckscenarion i vitögat och får man då bekräftat at det inte var farligt så kanske man blir en mindre rädd människa. Det vill jag vara, en orädd människa. Men visstär jag rädd. Till exempel är jag rädd för oärlighet.
Men i alla fall….årstafältets vänner heter föreningen som jobbar för att bevara gärdet och jag vill här skänka ett tack till dem för att de bryr sig.
Tack!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s