Du sveptes upp till mej på stranden
låg och lös för mej i smyg
sen tog jag upp dej i handen
då var du inte längre blyg
du hade kastat väck dina skenmanér
du ville ge dej själv vad du om ber
nu står du fast och stark vid min sida
ljuset du alstrar får ibland mitt hjärta att svida
och du ser
för att jag ler
och du ler
för att jag ser
och du tar min hand
och vi lämnar vår strand
går mot fastare mark där stormar aldrig rasar
där kärleksfrukter hänger i rika klasar
där ska vi bo där ska vi leva
där ska vi gro och ingenting kväva
då låg å lös för mej på stranden
nu håller jag dej mjukt och fast i handen
Zebra sticker in nosen
här var det länge sedan jag var
Hej på er Maja gräddnos och Stefan silversmed
hur har ni det i höstblåsten
saknar er
Zebran
Jag kom från dom djupa mörkren i havet
där ljuset och värmen inte finns.
Och när du ställde det tunga kravet
att bot och bättring krävdes för att bli din prins
Så var det dax att göra nåt åt det
det mörka det tunga ja du vet
därför av hela mitt hjärta, vill jag dig tacka
att du kunde få mig att backa
på alla dom saker jag gjorde
alla dom tunga som inte borde
Finnas som inslag mellan dig och mig
Nä nu e ja din prins å du min tjej