Det enda man vet
Är ingenting vet man
Vi slogs och kämpade
Jag gick och du flydde
Sakta gick ilskan över i sorg
När du började om gjorde det så ont
Att jag spydde
Jag såg dej så väl
Du såg dina fel
Likt ett barn utan ord inkapabel
Med ett hjärta av sköra glödande trådar
Som passar så väl i min trassliga själ
Smärtan så gott som borta ödet stort och visst
Vi klarade inte då
Vad vi klarar nu
Det enda man vet
Är ingenting
Utom vad som är sanning och vad som är lögn
Vägen är inte slut men vi har hittat den helt klart
Duvorna kuttrar och solen lyser
Även om allt inte alltid är underbart
Finns det där när vi vill söka rätt på det
Vetskapen om att vi hör ihop
Att vägen vi går ska vi dela
Och inte några andra än de vi är
Ska vi spela
Hi Maja! I would like to understand what\’s written here … is it a poetry ? Angelo