Känn efter
snälla du
längst därinne vad är det du vill
då alla flärd och alla manér
inte längre räknas
alla saker och meriter inte finns
vad är det du vill
jag tror du får veta det
du sitter ju aldrig still
Vill du man ska minnas dej
som vis och lärd
eller kärleksfull förälder
som äkta och sann
eller helt enkelt som min man
kanske som han
som vände världen
och gjorde den varm
du skulle bergis klara det
med din charm
slut dina ögon
känn efter var du är
jag lovar det är inte farligt
vem bor i din kropp
var är det du lägger ditt största hopp
vad gör dej glad
och vad får dej att brinna
med den varma eldens vackra låga
och känn efter vad det är
som dej inte ska plåga
var aldrig rädd att fråga
hjärtat om väg
du skulle säkert kunna gå rätt
med en vilja som din måste det va lätt
Jag läser dina ord ett i taget
sluter mina ögon och känner draget
allt som jag vill far in i min hjärna
det som jag i dag så gärna vill värna
Och när jag suttit så och tänkt ett ta
Radat upp det ja faktiskt vill ha
Kan jag bar konstatera
varken mindre eller mera
Jag vill vara hel och känna
den underbara känslan bränna
i min kropp mitt hela väsen
Och du vet jag är rätt kräsen
Så jag hoppas nu jag kan
tända lågan som en dag brann
och låta den brinna livet ut
tills den dagen det är slut.
Verkar som ni har en fin dialog här, du och esset, och då vill man ju inte distrahera, så jag backar tillbaka försiktigt, och hoppas att ni inte märkte att jag klampade in och störde 🙂