i naiv ovilja
försöker jag tro
det är inte sant det har inte hänt hon fantiserar
fast jag förstår att det vore omöjligt
så vidrigt så grymt
jag får ta det i små doser
och ändå så vackert och glatt
mellan varven
som exempel
när foten behöver glasöga
för att se vart den går
så misshandlad
hela barnet överallt
hur kan vi falla så
hur kan vi göra så
var de människor de där Sofia
äger de samma egenskaper som jag Sofia
ser i en sökning
du får behandling
nån måste talat till slut
hur mycket ångest kan man ha
hat och vrede i kärlekens namn?
om det skulle hjälpa
att jag led med dej
skulle jag det tro mej Sofia
men inte fan hjälper det
