kylig eller varm

nordan biter i kinden

pest och elände är den där kalla vinden

jag vänder riktning och stillhet

gör att solen når fram

jag drar ner dragkedjan och behöver svalka

här finns inte ens en isfläck som kan lura mej att halka

här stannar jag kvar

här sjunger fåglarna försiktigt

här jagar skatorna varann

de bryr sej inte om

min insikt

att kärlek inte alltid är sann

 

jag står kvar i solens stråle

ler och njuter och glömmer allt

här är det varmt och skönt

jag minns inget som är kallt

solen värmer och jag tänker på sommarlov

jag tänker på båtar hav och lekande barn

i sanden på stranden

de bryr sej inte om

min känsla av att sorgen lurar än

att jag måste kämpa för att besegra den

 

jag får en stunds respit

lite frid jag kan stå här hela dan

när solen går ner måste jag gå

vid det laget kan jag ha insett

att det finns inget kvar att förstå

det är bara jag som kan ge mej det som är stort

det jag just faktiskt gjort

föga bryr sej tiden om petitesser

som att jag gråter ibland

det kommer alltid en annan tid

då jag håller lycka i min hand

1 kommentar

  1. Klok tös du är 🙂 "det är bara jag som kan ge mej det som är stort" så sant! "det finns inget kvar att förstå" kan bara instämma där med, så är det med vissa händelser och personer. Man får försöka släppa ändå och gå vidare. En del är oförmögna att ge en förklaring till det som skett! Vacker och hoppingivande text – solens strålar kan göra under 🙂

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s