efterkänsla

det var egentligen bara det dåliga

jag menade när jag bad dej gå

nu var det inte ett val jag kunde få

först nu förstår jag att jag menade så ändå

 

så det  är ett vakuum mellan lättnad och ro

som har legat och lurat ända tills nu

jag säger mej själv att det är väl naturligt

hur kunde jag va så korkad och tro

att allt bara skulle försvinna och bero

först nu förstår jag

att sorgen behövde tid för att gro

 

en sorg

jag kanske inte mentalt vill ha

men hjärtat gör som det vill

hjärtat är ärligt hjärtat är bra

så jag får tycka om sorgen

och ömka mej en stund nu

i saknad efter den fina goa delen

av det som egentligen är du

 

du visade trots allt

mej hur det kunde vara

sen flippade du ur och gjorde mej rädd

och flyktbenägen

men kvar i mej nu finns längtan

efter sammanhanget planerna tankarna

men så är det väl alltid

ja så måste det väl va

så jag får ta det nu

och inte må så bra

ett litet tag

3 kommentarer

  1. Starkt skrivet Maja! Och sorgen, den får man gå igenom, så också saknaden – men båda två ebbar så sakteliga bort, även om det kan ta tid. Och en liten uppmaning till dej (pga egen erfarenhet), har de "flippat och skrämt en gång" så lär det hända igen, och kan gå riktigt illa – det gjorde det för mej. Stå på dej – Varma kramar från mej till dej!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s