Fear

Så det var rädslan du försökte glömma

när du hotade och skrek

det var rädslan, den gamla kända maran

som gjorde att du svek

inget nytt under solen

jag har ofta hört den där fiolen

och det tröttar mina öron så

ge mej nått nytt ge mej nåt jag kan förstå

 

varför ge vika för rädsla

när man är vuxen och stark

rädsla för smärta sanning och förlust

delar i livet man alltid kliver i

tricket är vad man låter det bli

en förhärdande sten i sitt bröst

eller en förlåtande hand

till tröst

 

du är inte ensam

rädslan är stor i vår värld

utan den kunde detta varit en kärleksfull plats

vi kunde levt som om jorden

vore ett kärlekspalats

så gör mej en tjänst

ge mej den vackraste av gåva

bekämpa rädslan ge den kärlek

så kommer den i evigheten sova

du slipper såra mej eller någon mer

låt inte rädslan styra

det som sker

jag ber

2 kommentarer

  1. Oj och usch, den var stark, hot, skrik och svek, och sen kommer en så ödmjuk ton från dej – du har fått till texten otroligt bra, om känslor som jag tror vi är många som går och tänker och känner. Vad är en del rädda för och varför? Att blotta sig, att bli sårade? Men om man inte vågar så missar man ju så otroligt mycket! Kramen och tack för go läsning här!

  2. Jag tror du såg in i mitt innre sist.
    Och visst det handlar om en brist.
    Men jag har kämpat med det där
    Hoppas du tror och jag svär.
    Rädslan är borta och jag mår bra
    Du kommer oxå du en vacker dag.
     
    Kram Trollet

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s