själsliga burar

Själsliga burar

jag såg det ordet på en skiva och ett ljus gick upp:

alla har vi begränsat inhägnat fängslat

oss själva genom föreställningen att vi

vet allting och har alla svar

tänk om vi släpper det

hur  mycket vi har kvar

så jag försöker nu

dag för dag

slita bort mina stängsel

låta själen springa runt tankarna fria

välja den goda vägen varje minut

det är inte lätt men jag ska dit till slut

 

inga rädslor ska stoppa mej

inga stängsel i någon form

ska få mej att skaffa någon icke självvald norm

jag slår mej fri på det goda sättet

jag ler när du klagar

jag sjunger om det du jagar

jag visslar när du muttrar

och värmer dej om du huttrar

själsliga burar

nä det vill jag inte ha

jag vill vara som jag kan vara som jag vill

och om du försöker stoppa mej

säger jag det en gång till

för det är jag som styr

ratten är bara min

nu tar jag den och styr mej själv rätt

jag hittar inte riktigt men kommer säkert dit

på något sätt

2 kommentarer

  1. Ja de där själsliga burarna som vi medvetet eller/och omedvetet byggt upp omkring oss, väck med dem, hög tid att börja leva, och ratta på, fullt ut… Gott och klokt skrivet, igen, och i härligt diktformat!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s