allting förändras
det är det enda jag vet
häromdan tänkte jag att allt gick igen
allt var statiskt
men så kom en vind och vände min blick
och en gammal visdom sin renässans fick
när du står
med fötterna fast i lera
och vet att du inte orkar mera
just då kommer det en pust
och plötsligt kommer den tillbaka
all din gamla lust
det är då du kavlar upp ärmarna
ger ifrån dej ett bekräftande skratt
och tänker att
du ska aldrig tänka så igen
för du vet att inget är som det verkar
inget sitter fast
allting förändras
det är det enda jag vet
Love, peace and rock'n roll 
Åh ja, så bra formulerat, och så skönt att veta… förändring tycker jag mycket om, stagnation – nej tack! Jättevackert skrivet! applåderar, om det nu funkar här 🙂 och skickar några kramar!!!
tjenis! se thebax eh jö va man jör hela thin va? …mehn framhåt vi vandra mhe armarnha om varanra
I lav jo
JJ