På söndag morgon
innan klockan tolv
då går de skamsa sina rundor
plockar med sitt skrot
burkar tidningar och lort
då vi hedervärda sover
ruset av oss och befriar oss från stress
eller läser morgontidningen
trygga varma i vår tristess
kanske delar de ut reklam
för att få en spänn till kaffe
eller bär sina sopor ner
me en trasig barnvagn de hittat på gården
en sån jag lekt med som barn
och nu är det plötsligt jag
som skäms
och tänker på min egen framtid
är det sådär det ska bli
efter femtio års arbete
ska man skämmas då
ska smyga ut med soporna då
ska man vara rädd för sina grannar då
den gamla damen skyggar
med blicken då vi möts
varför gör hon det
varför är hon inte stolt
och bär sin ålder med rak rygg
och den gråmuskige mannen
som drar en barnvagn på andra sidan
viker undan då jag tittar dit
folk säger han snyltat sen han kom
jag vill säga honom
jag är inte som dom
jag önskar världen var en varmare plats
denna februarimorgon
då fåglarna sjunger
Love, peace and rock'n roll 
Tycker så mycket om ditt filosoferande, och i diktform – vackert! Tror vi kan göra världen varmare, och vi fortsätter va goa mot varandra. Allt litet betyder så mycket, än om vi kanske inte kan påverka så mycket där, i de länder, där det hade behövts som bäst/mest! Jag hörde också fåglarna kvittra i morse. Så härligt, känns som våren är på väg till oss. Önskar dej en behaglig söndag och skickar en värmande kram i blåsten 🙂
Ja är det så det så det kommer bli när man blir utslängd från arbetslivet ?
Kommer man då inte vara värd något ?
Ättestupan närmar sig och vid en seriös genomgång av den beräknade pensionen
undrar jag om man kanske redan nu skulle leta upp nån begagnad barnvagn i nått sopförråd.