Här kommer natten igen
regnar ner på mina skor och skymmer min sikt
forsande förvirring och mörka hörn
ska jag förtälja om i denna dikt
Egon som frossar i trångsynta behov
och monster i skallar som jagar och drar
oklara löften och hopp om ingenting
är allt som i denna natt far omkring
och upp ur denna mara stiger en sång
en lärka som allt för tidigt kommit igång
lockar och ropar på kamrater och mö
men de sitter i skrymslen i fruktan för snö
svarar inte för de hör inget annat än vinden
leker inte för de tänker på hur den biter
i kinden
som lärkan springer jag
och letar innehåll i ljuset
för att ge det en mening en krydda en smak
som lärkan sjunger jag
och lockar och ropar om glädje och hopp
behöver lite svar innan det tar stopp
och jag sätter mej bredvid er
i hörnet och blundar
och väntar på snö och blir is inuti
ge mej ett leende att hålla mej i
Love, peace and rock'n roll 
Här kommer ett leende från en som väntar på våren, inte på snön 🙂 Vackert nedpräntat – igen!!!
Här får du ett zebratiskt leende, vad sägs om det????? ett randigt som du kan hålla i och räkna med som ett arabiskt radband ungefär….för det ä inte svart och vitt..nej nej…det är natt och dag. Du får också ett strykgärn av mig så du kan stryka ut skrymslena så dom tvingas ut dom däringa typerna som sitter och ugglar…..
Snön yr bakom knuten , ner under täcket i värmen och dröm en dröm om sköna sommaren som är framför oss. En dag när vindarna bär kanske man blir kär igen, då skymmer inget sikten då ser man klar då är allt underbart. Kram på hjärtats dag.