burr 2

Här kommer natten igen

regnar ner på mina skor och skymmer min sikt

forsande förvirring och mörka hörn

ska jag förtälja om i denna dikt

Egon som frossar i trångsynta behov

och monster i skallar som jagar och drar

oklara löften och hopp om ingenting

är allt som i denna natt far omkring

 

och upp ur denna mara stiger en sång

en lärka som allt för tidigt kommit igång

lockar och ropar på kamrater och mö

men de sitter i skrymslen i fruktan för snö

svarar inte för de hör inget annat än vinden

leker inte för de tänker på hur den biter

i kinden

 

som lärkan springer jag

och letar innehåll i ljuset

för att ge det en mening en krydda en smak

som lärkan sjunger jag

och lockar och ropar om glädje och hopp

behöver lite svar innan det tar stopp

och jag sätter mej bredvid er

i hörnet och blundar

och väntar på snö och blir is inuti

ge mej ett leende att hålla mej i

3 kommentarer

  1. Här kommer ett leende från en som väntar på våren, inte på snön 🙂 Vackert nedpräntat – igen!!!

  2. Här får du ett zebratiskt leende, vad sägs om det????? ett randigt som du kan hålla i och räkna  med som ett arabiskt radband ungefär….för det ä inte svart och vitt..nej nej…det är natt och dag. Du får också ett strykgärn av mig så du kan stryka ut skrymslena så dom tvingas ut dom däringa typerna som sitter och ugglar…..

  3. Snön yr bakom knuten , ner under täcket i värmen och dröm en dröm om sköna sommaren som är framför oss. En dag när vindarna bär kanske man blir kär igen, då skymmer inget sikten då ser man klar då är allt underbart. Kram på hjärtats dag.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s