ode till GP

en sån här dag

då tårar bara faller

utan vidare ner

längs vindpinad kind

tacksamhet som värmer

jag gick hel ur det här

inga men för livet

ingen börda alltför tung

tåren som kommer borde vara guld

att skänka till väsen

som befriat mej från skuld

 

så kort epok i livet

som kändes som evighet

fast me taggiga bojor

där lyckan alltför fort smet

och jag såg ingen väg ut

en kort stund men nu sjunger jag igen

och ser solen

känner hur den värmer märg och ben

gitarren får mitt blod att sjuda

varje cell börjar dansa

och jag  rör mej

för mej

precis som jag vill

min dans borde vara silver

i ära för att jag finns till

1 kommentar

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s