svida

Jag tror det sved

när du gick

när du liksom gled

ut ur min blick

jag hade annat fokus i den stunden

jag ville till varje pris kliva förbi

avgrunden

 

jag tror du lyckades igen

känna hur du inte kunde igen

hur du inte orkade inte fann mej värdig

du har kämpat så och nu är du helt färdig

visst kan jag förstå till en del

men säg inte att det var mitt fel

vi gör ju vad vi kan båda två

och det är helt okej

om du måste gå

 

men i stilla ledsenhet

och knapphänt mod

böts tron ut för att besudla mitt blod

vad som än sker

kommer jag alltid undra över sanningen

vad som än sker

också över den egentliga meningen

men allt det där

är stora frågor

kär eller inte kär

skulle räckt jag vet

men också det känns ogripbart diffust

som skuggor som försvinner när det blir

för ljust

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s