orden….

Ta min hand min vän

se mig rakt in i ögonen

se mig som jag är igen

inte i din spegelbild inte i din mara

jag är såhär liten och stor och ynklig bara

förstå i min blick

att jag vill inget hellre

men ibland tar orden slut

och jag blundar och stänger för jag hittar inte ut

låt mej vila i din famn

ge mej stillhet ge mej tyst

det du har säg inte ett knyst

ibland är ord banala tunna hala

och alla jag kan finna för torftiga och svala

 

jag vill ge dej allt du vill ha

men ribban höjs och jag

vänder ryggen åt i trots

för jag är rädd att förlora det som fåtts stordåd som begåtts

och jag

är så liten när du gråter

så stor när du ler

men jag försvinner lite grann varje gång

du vill ha mer

9 kommentarer

  1. tjeeena!! fantazztiskt… Bollen é rund och pennorna (fingertopparna) glödheta – kul att du är igång igen du med.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s