du

ingen vet hur jag gråter ibland

hur jag undrar vart allting leder

hur jag saknar det jag kallar storhet och heder

men du har kommit in och du

har kommit att bli som en räddare en rot

där jag kan vila trygg som inte är ett hot

om jag visar

hur jag tvivlar

håller du om mej och nickar stilla

du är ljuset bakom gardinen

du är sanningens presumtiva villa

och jag träder in i dess ljumma hamn

som jag njuter när jag är i din famn

och du håller om mej

och suckar tungt

och jag måste ta det lungt

1 kommentar

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s