tiden och otiden

 

Visst tiden går

de e så jävla lätt å säga

men drömmarna de som finns kvar

som fördunklas mot min vilja

vad ska man säga om dem?

all möda jag spillt på dem

all kärlek jag hällt på dem

och ännu bär omkring

vad händer med dem

när jag dör

finns de inte fast de var dem jag egentligen

levde för?

 

Låt mej åtminstone få dej att förstå

hur jag ville att det skulle gå

låt mej åtminstone få säga de

och inne i dina ögon se

att du accepterar

mitt liv bara mitt men du var här

du var den jag höll kär

genom decennier och spår

se det i snödropparna som växer

på min grav nästa vår

1 kommentar

  1. Fint och…fängslande….(kan man säga så?) 4 sista raderna …bara så sorgliga…snyft…Ha de bra..poeten…

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s