Fri
jag såg din mor göra dej fri
den vita duvan flög en bit
sen satt den på en gren
och såg på oss innan du gav dej av
är det frihet där du är?
känner du förlåtelsen känner du stolthet
evig kärlek och känner du styrka
att ta nästa steg?
jag vet nog inte så mycket om dej
men i dina ögon syntes
att du inte var feg
kanske är just modet
det som är din storhet
lugnt mod som ingen kan klandra men också
dumt mod
som fick dej att vandra
ut där i faran och grenen knäcktes
du föll till oåterkallelighet
nu befriad
i den vita duvans glans
är det frihetens dans där du är?
Välsignelse för dej
som mist så mycket här
välsignelse för oss
som hållit dej så kär
och frihet av en sort jag ej ens kan förnimma
till dej vars gärning
skänkt leenden liv
och värmen styrka
till dej vars minne
många kommer dyrka
fint – mycket närhet