insomnia

Uppe före solen

rastlöst vankande in och ur

lördagmorgon finner mej naken

som ett blödande djur

ingen väg tillbaka

det som var är redan borta

när man passerat en viss gräns

tycks de gamla vägarna för korta

de nya för långa

för trånga för många

vågor av sorg slickar mina hälar

jag går raskt för att slippa bli

fångad och förbli fri

men då solen sov gav jag vika

sänkt till golvet på en sekund

och sedan dess har jag inte

fått en blund

fast u.p.a

kan jag aldrig va

vad är problemet

dundrar storebror ini mej

vad är problemet

upp med dej ditt skarn

inget har du att sörja

som är värt ett enda flarn

u.p.a

kan jag visst inte va

men vilken jävla väg ska jag ta?

1 kommentar

  1. Dag och natt, lycklighet sorgfullhet – livet piskar oss vidare, hoppas du når en kärlek snart. härligt och läsa din prosa sytra miii.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s