Ann-Sofie

Jag degrederar och ger efter för knipet i mitt hjärta

tårar bränner och jag ser mej desperat omkring

öppnar min mun för att skrika

men stänger den igen

kanske inte skamsen men betryckt

det var ett tag sen jag var här sist

kanske förryckt

men jag tycker mej minnas att nån fanns att skrika på

vad är det som hänt

vad är det som inte finns men fanns då

ingenstans och ingen finns

som tar emot mej med famnen öppen

utan några frågor utan något tjafs

vart tog ni vägen hur gick det här till

ska jag sitta här i drivan och frysa ihjäl

med munnen slarvigt stängd och tårar som fryser

ska jag det är det min lott

nånting i guds hage har åt pipan gått

jag har sprungit i ett ekorrhjul i flera år

men inte tycks jag kommit nån vart

jag får väl förlåta att denna tanke är svart

men ta mej härifrån och ge mej en ärlig kram

låt mej gråta barnatårar igen

för jag har förlorat en vän

en rakryggad kvinna utan pardon

en riktig tiger utan hopp och tro

envis som synden

stolt som en örn

jag behöver en famn som tar emot min krökta rygg

tar emot mej och gör mej trygg

jag är inte hon vill heller inte vara det

men jag fryser ihjäl jag me inom kort

så kom och för mej bort