min aura

Det går en suck bakom mej

men jag ler då jag kommer in

måhända har mycket skit passerat men

jag ångrar ingenting

och auran jag bär är min

 

när jag kommer åter

är inget förändrat

allting maler på

och det förvånar mej att ingen

försöker gå

men jag känner hur jag kippar

efter luft i hörnen

efter erkännanden i atmosfären

vill visa finger åt barriären

som alltid stoppar mej

men jag

ångrar ingenting

och auran jag bär är min

 

förödmjukelser många

bakslag av cyniska trånga sorter

lekar med hjärta som vore de sporter

men jag kan förlåta er en dag

då jag försonats med tanken

att jag är ensam för evigt

då mitt hjärta mojnat

och sinnet funnit ro

under en sprakande solnedgång

å jag kvidit för sista gången

mitt varför

men jag ångrar ingenting

och auran jag bär är min

 

räck mej handen

och jag tar den glad som en lärka

neka mej sen kärlek

jag är här för att det ska värka

ni kan aldrig få mej att tro

att ni har rätt och jag fel

det kan inte vara på mej som det beror

att ni besmutsar er själ

jag har aldrig funnit min livskamrat

han har liksom inte visat sej

men söker gör jag och ångrar mej inte

och auran jag bär är min