Det går en suck bakom mej
men jag ler då jag kommer in
måhända har mycket skit passerat men
jag ångrar ingenting
och auran jag bär är min
när jag kommer åter
är inget förändrat
allting maler på
och det förvånar mej att ingen
försöker gå
men jag känner hur jag kippar
efter luft i hörnen
efter erkännanden i atmosfären
vill visa finger åt barriären
som alltid stoppar mej
men jag
ångrar ingenting
och auran jag bär är min
förödmjukelser många
bakslag av cyniska trånga sorter
lekar med hjärta som vore de sporter
men jag kan förlåta er en dag
då jag försonats med tanken
att jag är ensam för evigt
då mitt hjärta mojnat
och sinnet funnit ro
under en sprakande solnedgång
å jag kvidit för sista gången
mitt varför
men jag ångrar ingenting
och auran jag bär är min
räck mej handen
och jag tar den glad som en lärka
neka mej sen kärlek
jag är här för att det ska värka
ni kan aldrig få mej att tro
att ni har rätt och jag fel
det kan inte vara på mej som det beror
att ni besmutsar er själ
jag har aldrig funnit min livskamrat
han har liksom inte visat sej
men söker gör jag och ångrar mej inte
och auran jag bär är min
Tack du sköna cybermö…det glädjer en stackars gycklares hjärta!*May The Life Be With You* //: CrazyYoda
Du är go du…
Jag tror…