Ode till en gammal kärlek

Nog fanns en och annan brant

att forcera och visst var det sant

att de fyrtio milen finns

men det är inget av det som jag –

nu åter allena minns

 

Det är varm pulserande ingefärshud

mjuka ögon i klarblå safirskrud

åtrå som slog undan mina ben och

skratt i mungipan fast timmen var sen

 

och din försynta distans som fick mej

att försöka gå på lina

strö kärlekspärlor med försiktighet

då de är som mest fina

 

ursäkta ett utbrott från mina inre trakter

min kärlek är en av mitt livs goda makter

i denna stund får du den

just här och nu Du

är den din

 

2 kommentarer

  1. Att våra sig själv kan man självklart våra, men är jo inte alltid lämpigt i olika sammanhäng, för dom flesta tänker jo "vad skal grannen säger" då anpassar man sig jo efter vad andra gör och tänker, det är ungefär så jag tänkte.Kram /BC

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s