Låt mej va

Jag är less på era blå ögon som ler så sött

stirra på min häck när jag vänt mej om

era hjärtan tycks ha dött

en sista gång er drömtjej kom

 

så låt mej vara sluta locka och luras

jag är skyddslös bara månniska sluta snärja mej

har ett hjärta som brinner

i denna plasttillvaro tycks jag inte kunna värja mej

 

era vackra manar i en prydlig svans

eller röda mössor som för att förneka det uppenbara

nästa gång ni ler har jag förbjudit mej att svara

min kärlek ska jag bära djupt

bland mina minnen spara

ni förstör ni förgör ni trampar på den bara

 

och jag är så less på era fula trynen

era våta kyssar era glada viskningar för att få

för att nå det ni absolut inte borde ha

och jag vet nu vad jag inte ska

 

det är att möte era blickar

leka med er när ni söker kickar

låt mej bara vara

jag tänker aldrig mer svara

ni är så fula inuti

ler mot min längtan men väser bakom min rygg

bedrar och krossar gör mej skygg

 

ni gör mej illa med era slutna salar

jag vill inte åka i era berg och dalar

jag vill ha verklighet i känsla kärlek och hopp

ni har ingen rätt att utnyttja min kropp

för att känna er stora en fjuttig sekund

kärlek är större än en liten stund

 

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s