Jag är less på era blå ögon som ler så sött
stirra på min häck när jag vänt mej om
era hjärtan tycks ha dött
en sista gång er drömtjej kom
så låt mej vara sluta locka och luras
jag är skyddslös bara månniska sluta snärja mej
har ett hjärta som brinner
i denna plasttillvaro tycks jag inte kunna värja mej
era vackra manar i en prydlig svans
eller röda mössor som för att förneka det uppenbara
nästa gång ni ler har jag förbjudit mej att svara
min kärlek ska jag bära djupt
bland mina minnen spara
ni förstör ni förgör ni trampar på den bara
och jag är så less på era fula trynen
era våta kyssar era glada viskningar för att få
för att nå det ni absolut inte borde ha
och jag vet nu vad jag inte ska
det är att möte era blickar
leka med er när ni söker kickar
låt mej bara vara
jag tänker aldrig mer svara
ni är så fula inuti
ler mot min längtan men väser bakom min rygg
bedrar och krossar gör mej skygg
ni gör mej illa med era slutna salar
jag vill inte åka i era berg och dalar
jag vill ha verklighet i känsla kärlek och hopp
ni har ingen rätt att utnyttja min kropp
för att känna er stora en fjuttig sekund
kärlek är större än en liten stund
